Nostalgi

Pratade med en vänn och kom fram till att detta avsnitt från sunes jul är en riktig smilbands dragare. Så här bra tv görs det inte längre...

The Zutons - Don't Ever Think (Too Much)



Love the messege

I'm not a piece of ass

Ännu en promenad. Det finns inget bättre än promenader med spännande människor. Idag var det så spännande så det blev två varv runt sjön. Temat på snacket bör censureras för allas trevnad.

Vissa saker stör mig. jag hatar att vara förvirrad. Hade väldigt gärna haft en liten figur som satt i mitt huvud som sa åt mig exakt hur jag skulle agera i vissa situationer.

Lite från den nya låten som jag fastnat för.
Tyvärr fortfarande katy perry.... Men jag rår inte för det.

If you want me, I'm not a piece of ass, a one night stand, a storage ship
I think you better walk by, tonight
Oh, no.
If you want me, then stop begging I don't put out for charity
If you want me there's no discount price tonight
But I don't need your dollar bills I just want something real
Cuz, nothing's free, except a lovin' me

Stupid is what stupid does

En ny klubb har formats fram i helgen. Budskapet är enkelt. Förvirrad, bitter och jävligt less. Jag hoppas vid min själ att det bara är en "övergångs" Klubb. Än så länge finns det tre medlemmar. Men jag tror att ifall vi skulle gå ut med intagsprov skulle många haka på.


Lycka? Finns det något mer svår definierat ord? Under en promenad igår framkom det att den lyckligaste människan är den enkla människan som uppskattar allting som det är, inte strävar så hetsigt hela tiden mot nya mål inom karriär, bostad, kärlek osv.

Skulle den här generationen få välja så skulle det väl bli att man träffades i ca två veckor, flyttade ihop i två veckor, gifte sig , var på smekmånad i två veckor, slogs i två veckor och gick igenom skilsmässan på två dagar.
Sju månader senare kommer barnet man har planerat ihop att vara ett separations barn.
Dessutom tar en skilsmässa mycket längre tid än två dagar.

Jag måste lugna mig och se mina begränsningar, sakta men säkert utvecklas som människa och se vad som händer längs vägen.

Peace!

klagan

Vem vill läsa en blogg där man bara sitter och beklagar sig? Men just nu är det i princip det enda jag vill göra. Hösten har dragit in över staden och hela min värld är verkligen upp och ner. Boende, jobb och liknande...Ingenting är bara lungt och rutinmässigt. Varför ska allting komma på samma gång? Jag fattar ingenting.

Jag vill läsa bloggar som inspererar eller irriterar. Inte nått tragiskt litet inlägg som lika gärna en deppig tonåring har plitat ner i sin dagbok och signerat med en liten tår istället för en punkt. Men men...dom inläggen kommer väl säkert sen.

Take care!